Blåscancer

En skruvmejsel vilar mot den oljade arbetsbänken.
Metallens kyla mot handflatan.
Det där allt som skruvas fast tycks hålla för evigt.

Men i det inre, i det dolda rummet,
sker en tyst isärplockning.
Cellerna bygger sin egen olydiga arkitektur,
en labyrint som växer utan ritning.

Ett glas vatten står på bordet.
Det glittrar som en brunn i skymningen.
Snart skall ljuset i glaset möta
ljuset från de avlägsna galaxerna,
där ingenting längre har ett namn
och varje form är bara ett lån från tomrummet.